idgafsay.blogg.se

Alla människor är olika, stora som små... 
Men hur fasen tänker man som förälder när ens barn har uppenbara ätstörningar?
(åt vilket håll etc spelar ingen roll)

Man kan ju börja med att se över barnets kost och kostvanor, ni vet faktiskt FÖRSÖKA hjälpa till lite grann eller ta kontakt med vården. Som förälder är det ändå ens uppgift att se till att barnet/barnen får i sig bra mat. Barn behöver helt enkelt bra mat för att kunna växa, bli starka, må bra fysiskt men även psykiskt. 
Blir det ingen som helst förändring så kan man faktiskt vara en såpass bra förälder att man tar sitt barn till en vårdcentral och säger till dem att kolla barnets sköldkörtel. För det KAN spela väldigt stor roll i barnets matvanor och vikt om sköldkörteln inte fungerar som den ska. 
Är det så att sköldkörteln faktiskt fungerar precis som den ska, då kan man kontakta både BUM och BUP för det kan ju ligga något annat bakom barnets matovanor. Antingen att barnet har en ätstörning som gör att hen svälter sig, kräks, hetsäter osv. Då måste man ju gå till botten med VARFÖR det har blivit så. Samma sak om man har ett barn som är överviktigt eller har fetma. Då måste man ju även där gå till botten med VARFÖR det har blivit så. Det kan ju vara allt från dessa jävla samhällsnormer, barn i skolan som mobbas eller att de bara är jävligt ytliga och utseendefixerade (ofta för att deras föräldrar verkar tro att barnen är 16 år och inte typ 8 år) eller att det är ngt som har snappats upp på internet eller tv. Sociala medier är egentligen inget som barn borde syssla med öht. Speciellt inte om de är under 13-14 år.
 

En annan grej kan ju vara att det är en väldigt orolig och otrygg miljö hemma. Att den ena föräldern kanske slår den andra, att barnet bara har en förälder för att den andre kanske sitter inne eller har dött. Eller kanske till och med bara har lämnat familjen utan direkt orsak. Det kan ju också vara så att den föräldern som barnet bor hos är väldigt psykiskt ostabil och det inte finns någon annan förälder som kan väga upp det lite grann och stötta. Föräldern kanske beter sig på ett sätt som inte är lämpligt i en miljö där det finns barn. Använder ett grovt språk, pratar med barnet som att hen vore en kompis och inte ett barn. Berättar allt för sitt barn eller faktiskt till och med tar droger eller dricker... även framför sitt barn. 
Ibland kan det vara så illa att någon av föräldrarna själv har någon form av ätstörningsproblematik som har smittat av sig på barnet. Antingen att föräldern kanske svälter sig, bara går på olika dieter, står vid spegeln hela tiden och kollar hur hen ser ut och väger sig varje dag. Eller att föräldern överäter, köper väldigt dålig mat, tröstäter och hetsäter. 

Men ibland är det bara så jävla enkelt att föräldern/föräldrarna inte riktigt orkar lägga energin på att hjälpa sitt barn utan istället "hjälper" hen att fortsätta. Är medberoende helt enkelt. Mat kan vara ett beroende för människor precis som droger å det handlar om belöningscentra i hjärnan. Dopamin och allt det där. Att då tillåta barnet att överäta, köpa onyttiga saker och kanske till och med låta barnet dricka energidricka är ju faktiskt ett medberoende, speciellt om föräldern mot all förmodan skulle vara medveten om barnets problematik. 

Det är som sagt föräldrarnas uppgift och skyldighet att se till att barnen mår bra och att göra allt i sin makt för att hjälpa barnen om de har problem, mår dåligt eller vad det nu kan vara. Att sitta passiv och tänka att det löser sig nog är inte direkt en bra idé och och jag anser att det är ett tecken på ganska (jävligt!) dåligt föräldrarskap. Har barnet problem med t.ex. fetma så är det mer att stjälpa än att hjälpa genom att ge barnet pengar så att hen kan köpa diverse onyttigheter och även att inte vara auktoritär och visa att det faktiskt är föräldern som är den vuxna och bestämmer. Man kan inte låta barnet tjata sig till pengar eller mat osv. Vänd er till vårdcentral som kan remittera till lämplig enhet eller kontakta BUM som är väldigt inriktade på just barnfetma.

Har man ett barn som visar tecken på t.ex. anorexi så måste man agera NU. Det går inte att säga till någon med en sådan ätstörning att äta. Det går inte att säga att hen ska äta nu, äta mer, äta ofta osv. Det fungerar inte så. Barnet måste få hjälp med sitt psykiska mående då det är där det grundar sig. Det är självklart likadant med barn (ja egentligen vem som helst som har ätstörningsproblematik, oavsett ålder) som har övervikt eller fetma. Det grundar sig i psyket. Så det är där man måste börja att reda ut problemen. Lika så kan man inte säga till någon med fetma att inte äta. Om man är den som har hand om maten hemma så måste man helt enkelt lära sig att laga bättre mat och även mindre portioner. Visst, föräldrarna kan inte dra hela lasset, barnet måste också hjälpa till men även vården. Det gäller såklart alla oavsett vad problematiken gäller. 
Men åter till barn med anorexi. Det finns faktiskt väldigt bra hjälp att få, börja med att prata med vårdcentralen och se om de kan remittera er vidare. Annars är såklart BUP ett väldigt bra alternativ. 
Prata med andra föräldrar eller anhöriga till barn med ätstörningsproblematik, lyssna, tipsa och lär.

Bulimi kännetecknas ofta som att man hetsäter och sedan kräks. Det är även så många tolkar anorexi även om alla som har anorexi faktiskt inte alls kräks upp sin mat efter varje måltid, sjukdomen är större än så. Bulimi iallafall, det man oftast hör och tänker är som sagt att man hetsäter och sedan kräks. Men det är inte så att man bara kräks. Alla sätt att göra sig av med maten som man har ätit är egentligen inom bulimispektrat. Kräkas, lavemang och faktiskt till och med att träna eller promenera överdrivet efter matintag. Det är vanligt att man först har haft anorexi och sedan utvecklat bulimi. Man kan även ha båda sjukdomarna samtidigt. 

 

Ortorexi är egentligen att träna överdrivet mycket och enbart äta extremt nyttig mat. Det tar över hela ens liv och ja, det blir som en hobby och nästan det enda man ägnar sig åt. Man blir helt enkelt besatt av att vara så nyttig och hälsosam som det bara går och man får absolut inte äta något som är onyttigt. Ortorexi i sig är ingen bekräftad diagnos men den tillhör kategorin ätstörning UNS som betyder "Utan Närmare Specifikation". Där ingår även hets/svält som påminner mycket om bulimi men ändå inte. Ortorexi kan ofta leda till bulimi och anorexi. 

Att fetma anses vara farligt är det nog ingen som direkt har missat. Nu menar jag inte på att alla som är överviktiga eller har fetma har dålig hälsa för det är ibland så att överviktiga människor har väldigt mycket bättre hälsa än "normsmala" människor. Men fetma anses iallafall vara väldigt farligt om det går för långt eller om man har andra problem. Fetma ökar risken för diabetes, högt blodtryck, belastningsskador, höga blodfetter, astma, åderförfettning, gallsten, stroke, snarkning, cancer, infitilitet, demens m.m. Övervikt i sig är ingen sjukdom men när övervikten har utvecklats till fetma så har det blivit en sjukdom. Alltså, fetma är en sjukdom och oftast handlar det om hur man lever. Man rör på sig för lite och äter för mycket helt enkelt. Som jag skrev förut så är det ofta även mycket psykiskt som ligger bakom också. 

Det finns väldigt många olika typer av ätstörningar och alla människor med ätstörningar har inte samma symptom även om de kan ha fått samma diagnos. Alla människor är som sagt olika, stora som små.
Men det är fan så viktigt att faktisk agera! Försök att ha en öppen dialog med ditt barn och visa att du finns där, du lyssnar och du hjälper. Att barnet kan känna en trygghet hos dig och faktiskt våga öppna upp sig och prata om sina tankar, problem eller vad som helst. Det kan göra det lättare att snappa upp problematiken tidigt.

Jag är ju en väldigt kritisk "bloggare" som är allmänt provocerande och jävlig. Det tänker jag vara nu också! För det här är fan viktigt och ALLVARLIGT. Jag är så fruktansvärt jävla trött på att se föräldrar som inte gör ett jävla skit för att hjälpa och stötta sina barn med deras sjukdomar och diagnoser. Det räcker liksom inte att du gör en sallad då och då när du ändå ger ungen pengar och låter hen springa och köpa kakor, bullar, glass, läsk osv. Hur FAN tror du att du hjälper ditt barn då? Du kan ju faktiskt börja med dig själv, visa att du tänker på din egna hälsa (och hälsa betyder inte utseende, att vara smal etc. utan att faktiskt MÅ BRA och ha en kropp som fungerar som den ska samt att alla prover visar bra värden osv). Laga bra mat ALLA dagar i veckan, ta med barnet ut på promenader, uppmuntra till aktiviteter och gör sådant som är roligt. Fredagsmys och sånt där tjaffs behöver faktiskt inte innebära godis och läsk framför tvn. Fredagsmys kan vara att göra någonting tillsammans. Allt från att bygga kojor till att läsa spännande böcker eller gå på Universeum eller vad som nu finns där man bor. Om du har dålig hälsa oavsett om det är psykiskt eller fysiskt så kommer ditt barn garanterat att spegla dig. Så tänk på hur du själv agerar och vad du säger. Barn tar efter mer än vad man tror. GE FAN I ATT ÖVERGÖDA DITT BARN SOM REDAN HAR FETMA HELT ENKELT!!!! Du är en kass jävla förälder som passivt låter det fortsätta. SKÄMS PÅ DIG DIN DUMMA JÄVEL. (OBS! Inte riktat till en specifik person utan föräldrar i allmänhet.) Och ja, jag gapar på föräldrar vars barn har fetma för jag har nog aldrig träffat på någon förälder med barn som har anorexia som inte stöttar, hjälper, finns där osv. Det är ju i regel nästan alltid föräldrar till barn med fetma som är så jävla passiva. Och i de flesta fall har ena eller båda föräldrarna också övervikt eller fetma. Fetma är ärftligt, eller ens benägenhet att lagra fett är ärftlig men det betyder inte att man måste få fetma bara för att andra i familjen eller släkten har det. Och det finns inget som heter stor eller kraftig benstomme. Skelettet ser ut som skelettet ser ut och det har INGENTING med storleken på ens kropp att göra mer än längden då. 
Sedan är det inre fettet (bukfettet) farligare än det yttre, alltså fettet som sitter runt organen osv är farligare än underhudsfettet och jag har träffat MÅNGA "normsmala" människor som har jävligt mkt farligt bukfett och väldigt många överviktiga som inte har så mycket bukfett.

Ni kan fan inte påstå att ni gör allting rätt, att barnet bara äter bra mat och att hen rör på sig mycket om det är uppenbart att barnet har fetma. Okej så det finns en ärftlighet men det betyder inte att man ska ge efter och låta sjukdomen ta över för det. Det finns många familjer som har fetma ärftligt i släkten men som ändå är "normsmala" för de rör sig och äter rätt. Hade barnet också gjort allt det där som är bra så borde ju inte fetman finnas där, eller hur? SÅ UT OCH RÖR PÅ ER!!! Ni föräldrar lär säkert behöva lite motion också, ni vet... vara bra förebilder och sånt där. "Det är inte mitt fel att mitt barn är överviktigt eller har fetma" Jaha, så du menar att barnet själv lagar sin mat, tjänar sina pengar för att köpa sitt godis osv? Att du inte alls har minsta lilla skyldighet i det hela? Trots att problemen började när barnet var 4 år. Jo men självklart kan en 4 åring själv bestämma över sina matvanor och hur mycket/lite hen ska röra på sig. Som sagt, även om det är ärftligt att ha större benägenhet att lagra fett så betyder det inte att man får fetma. Det betyder bara att man har lättare att få fetma och därför måste anstränga sig lite mer än andra. Skippa de jävla ursäkterna nu och ta tag i problemen istället. Det hjälper inte er att skriva spydiga skitkommentarer till mig, som ingen annan än ni själva ens bryr sig om. Reaktionen från er sida visar ju bara att jag träffade en väldigt öm punkt och att även ni vet att jag har rätt. 

 

Jag har faktiskt inte så mkt att säga om föräldrar med barn som har andra ätstörningar och sjukdomar för jag vet att det är mycket svårare att fysiskt se sjukdomen utanpå innan det har gått väldigt långt. På vissa syns det inte alls och många är riktigt bra på att dölja sina problem. Anorexi betyder inte att man "ser ut som ett skelett", man kan se ganska "normsmal" ut men ändå ha anorexi. Det handlar om så mkt annat än bara hur smal man är. Men man ska alltid vara uppmärksam fast kanske inte sådär så att barnet uppfattar en som snokande och jobbig. Fetman ser man iallafall och den kan upptäckas redan i väldigt tidig ålder.
OBS!!! Alla som ser "underviktiga" ut har inte anorexi! Det är faktiskt så att vissa med anorexi är större än andra som inte har anorexi, så ta ALDRIG förgivet att en till synes smal människa har anorexi. Och kom även ihåg att korta men tjocka människor kan väga mer men se mindre ut än långa och tjocka människor. Jag själv har vänner som är kortare än mig men väger mer än mig trots att de ser mindre ut än mig. Det hänger dock aldrig på vikten, det är volymen som spelar in gällade övervikt och fetma. Jo även vid anorexi, undervikt och så men inte på samma sätt. 

 

Vad ska barnet äta?

 

Medicinska riskgrupper för utveckling av övervikt och fetma

• Barn med hög födelsevikt, eller barn med föräldrar där en eller båda har fetma.
• Om spädbarn eller barn i tidiga år ändrar sin tillväxthastighet och börjar växa mycket snabbare än tillväxtkurvan vet man att risken för fetma är ökad
• Barn som inte ammas alls har även en något ökad risk.
• Rökning under graviditeten eller där kvinnan har fetma eller utvecklar graviditetsdiabetes innebär att barnet lättare utvecklar övervikt eller fetma.
• Barn som föds små i förhållande till graviditetslängden har även ökad risk utveckla fetma och av en sort med hög komplikationstendens.
• Alla barn med övervikt har en ökad risk att utveckla fetma.
• Barn med intellektuellt och neuropsykiatriskt funktionshinder är även en riskgrupp där sannolikt både genetiska och sociala faktorer inverkar.
• Faktorer som innebär stress och ostrukturerad livsstil kan även innebära en ökad risk. Hit kan räknas brist på sömn, brist på fysisk aktivitet, mycket stillasittande vid TV och dator, avsaknad av ordnade rutiner såsom måltidsordning eller barn som blir negligerade
  
  Källa: https://www.vgregion.se/halsa-och-vard/vardgivarwebben/vardriktlinjer/Beslutstod-overvikt-och-fetma/barn-och-unga/amnesomraden/barnhalsovard/
  
  
  
  

  Tecken på ätstörningar

  Här följer beskrivningar sådant som kan tyda på en ätstörning:

  • Du blir mer och mer fixerad vid vad du äter och din vikt. 
  • Du skjuter upp eller hoppar över måltider, äter långsamt och ofta ensam.
  • Du äter stora mängder onyttig mat när du är ensam.
  • Du gör dig av med det du har ätit genom att till exempel kräkas.
  • Du tränar överdrivet mycket eller får ångest om du hoppar över träningen 
  • Du är kritisk till din kropp. 
  • Du måste äta viss mat på ett särskilt sätt, annars får du ångest.

  Du kan även ha svårt att koncentrera dig, känna dig nedstämd, deprimerad eller ha ångest, skada dig själv eller ha självmordstankar. Om du känner igen dig i de här beskrivningarna kan det handla om en ätstörning och då behöver du söka hjälp.
  
  

  Olika typer av ätstörningar

  Det finns olika typer av ätstörningar. De är 

  • anorexi 
  • bulimi 
  • hetsätningsstörning 
  • andra typer av ätstörningar

  En läkare ställer diagnos utifrån både kroppsliga och psykiska symtom. Det är inte ovanligt att du har andra psykiska besvär ihop med ätstörningar. Här följer en kort beskrivning av de olika diagnoserna. För fördjupad information, klicka på länkarna. 

  Anorexi

  Om du har anorexi håller du en strikt diet, fastar eller svälter dig. Ofta tränar du överdrivet mycket. Du är rädd för att gå upp i vikt. Du har en uppfattning om din vikt och ditt utseende som inte stämmer överens med hur andra ser dig. Din självkänsla hänger ihop med hur du upplever din vikt och kroppsform. Ofta mår du dåligt psykiskt och lider av ångest, nedstämdhet eller depression.

  Bulimi 

  Om du har bulimi hetsäter du och försöker sedan göra dig av med maten, oftast genom att kräkas eller använda laxermedel. Om du har bulimi kan din självkänsla hänga ihop med hur du upplever din kroppsform och vikt. Sjukdomen kan göra att du drar dig undan och isolerar dig från andra människor eftersom du skäms för dina problem. 

  Hetsätningsstörning, BED

  Hetsätningsstörning, som också kallas BED (förkortning av engelskans binge eating disorder), innebär att du har perioder då du hetsäter, men utan att du försöker göra dig av med maten efteråt genom att exempelvis kräkas. Om du får en hetsätningsstörning har du tidigare ofta haft anorexi eller bulimi. Till följd av hetsätningsstörningen kan du bli kraftigt överviktig. 

  Andra typer av ätstörningar

  Det finns även ätstörningar som är varianter av ovanstående diagnoser. De har fått samlingsbegreppet andra specificerade ätstörningar. Exempel på sådana är:

  • Atypisk anorexi – när du har alla tecken på anorexi men inte är underviktig.
  • Bulimi eller hetsätningsstörning som inte uppfyller kriterierna för hur ofta du hetsäter.
  • Självrensning – när du regelbundet kräks eller gör dig av med mat, utan att hetsäta.
  • Nattligt ätande, när du under perioder vaknar och går upp och äter på natten.

  Du kan även ha andra ätstörningar som inte har lika specifika symtom, men som är minst lika allvarliga och som kräver behandling.

  Undvikande eller restriktiv ätstörning – ARFID

  En annan form av ätstörning kallas undvikande eller restriktiv ätstörning eller ARFID, som är den engelska förkortningen. Den innebär att du helt undviker de flesta sorters mat och enbart äter några få, särskilt utvalda saker. Undvikande ätstörning kallas även för Selektiv ätstörning (SÄ) eller Selective Eating Disorder (SED).

  Denna form av ätstörning är vanligast hos barn, men kan förekomma i alla åldrar. Till skillnad från övriga ätstörningar handlar undvikande eller restriktiv ätstörning inte om att vilja kontrollera sin vikt eller kroppsform. I stället styrs du av en stark motvilja mot olika sorters mat och dryck som du tycker luktar, smakar eller känns äcklig eller motbjudande.

  Vilken färg maten har och vilken temperatur kan också spela stor roll för om du kan äta den eller inte. Motviljan mot den mat du undviker är så stark att du kan kräkas om du skulle få fel sorts mat i munnen.

  Överdriven träning ihop med strikt diet – "ortorexi"

  Att träna på ett tvångsmässigt sätt ihop med en strikt diet är vanligt om man har en ätstörning. Det kallas ibland för "ortorexi", till exempel i olika nyhetsmedier. Även om många kan känna igen sig i beskrivningen av ortorexi kan det vara bra att känna till att det inte är en formell ätstörning eller psykiatrisk diagnos. Begreppet ortorexi har dessutom en lite annorlunda innebörd när det används internationellt.

  Problemen kan ändå vara allvarliga för den som berörs. När du söker vård kan du i stället för ortorexi få diagnosen anorexi, OCD – Tvångssyndrom eller någon form av ångest. Oavsett vad diagnosen kallas kan du få behandling för dina problem.

  Ätstörningar kan gå över i varandra

  De olika diagnoserna kan gå in i varandra och ett tillstånd kan övergå i ett annat. En person som har anorexi kan till exempel senare utveckla bulimi för att sedan övergå till hetsätningsstörning. Hur ätstörningen än påverkar dig är det viktigt att du söker hjälp, och reder ut vad problemen kan bero på och vad du kan göra för att förändra hur du förhåller dig till mat och ätande.

  Källa: https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/atstorningar/atstorningar/